STORSKOLOR ÄR INTE FÖR ALLA


I Hela Kommunen Ska Leva och Lära har vi sedan första början menat att vi i Luleå behöver en blandning av BÅDE större och mindre skolor. Vi menar inte att mindre skolor automatiskt, för alla barn, är det bästa, och inte heller motsatsen att större skolor, automatiskt, är dåligt för alla barn. Bilden är förstås mer komplex än så. Och redan innan Framtidens skola började genomföras fanns det i Luleå större skolor, som till exempel i Sunderbyn där Hemängsskolan hade cirka 300 elever och Kläppenskolan cirka 140. Därmed fanns också valmöjligheten för familjer att välja den större eller den mindre skolan, i närområdet. Man kunde även välja att bosätta sig på en mindre ord med närhet till en mindre skola.

Frågan man kan ställa sig är vad som var motivet till sammanslagningen i Sunderbyn och i övriga Luleå där inriktningen är att gå mot ENBART större skolor? Är det nödvändigt? Är det bättre för alla barn?

Det vi tycker oss ha sett sedan början då Framtidens skola introducerades är att förändringen motiverats mycket ur ledningsperspektiv. Det blir lättare för rektor att få ihop pusslet med tjänster, klasser etc. om alla är under samma tak. Det vi saknat är elevperspektivet. Det sägs många gånger att det är för barnens bästa, men med tanke på avsaknaden av risk- och konsekvensanalyser innan beslut, och att det finns starkt stöd i forskningen att yngre elever, elever med utländsk bakgrund och elever med särskilda behov gynnas av mindre skolor, är det svårt att se att det är något annat än en from förhoppning. Det finns även forskning som visar på att lång pendlingstid och att inte kunna cykla eller gå till skolan är faktorer som gör att barn presterar sämre i skolan.

Det vi samtidigt befarar är att man genom att skapa stora enheter på sikt kan minska lärartätheten, något som inte låter sig göras på mindre enheter. Det är vad vi misstänker är det egentliga motivet bakom hela förändringen av Luleås skolstruktur. Färre pedagoger per barn. Det förklarar varför argumentet från början sades vara den kommande lärarbristen och senare att det var för att spara pengar. Inget av dessa argument har annars någon som helst relevans, särskilt inte när vi ser att lokalkostnaderna skjuter i höjden med den nya skolstrukturen. Nej här handlar det sannolikt om att minska ner på personalen, den enskilt största kostnaden och samtidigt den resurs som saknas då färre väljer läraryrket. Vi ser redan nu att detta händer, och drabbar även elevhälsan.

Till sist. Ska Luleå kommun bli en attraktiv arbetsgivare för pedagoger i förskola och grundskola i en tid med skriande lärarbrist, behöver man lyssna på sina egna resurser i organisationen, de som står närmast barnen: lärarna. Den utveckling vi ser i Luleå går inte i takt med vad lärarna svarade i den förstudie som gjordes 2015 som underlag till Framtidens skola. Där framkommer bl.a. att lärarna önskar en variation av mindre och större skolor i stad och på landsbygd, att de inte vill ha för små och inte för stora enheter och hellre har mindre klasser än för många vuxna i klassrummet.

Vi vill därför att Luleå kommun omedelbart avbryter nedläggningar och sammanslagningar av skolor och förskolor och istället tar fram en ny utvecklingsplan som utgår från dialog med skolpersonal, barn och föräldrar samt värnar levande byar och stadsdelar. I planen ska de redan genomförda nedläggningarna utvärderas och återställas där det är motiverat och efterfrågat.

Detta är vad 9 000 luleåbor skrivit under på att vi ska folkomrösta om.

/ Samordningsgruppen för Hela Kommunen Ska Leva och Lära, genom Pontus Johansson